Sent igår skrev vi om deltidsbrandmännen som sagt upp sig i protest. 

En brandman, som tjänstgjort i 14 år, ger här sin syn på uppsägningen:

Tråkigt och tufft beslut men nu får det vara nog. Tror det är svårt för många att sätta sig in i hur det är att vara deltidsbrandman och vad vi faktiskt offrar.

Vi har alltså en normal anställning hos en huvudarbetsgivare på i regel 40 Tim/vecka. Antingen normal dagtid eller i skiftarbete. Utöver detta har vi alltså en deltidsanställning som brandman vilket i X (orten borttagen, reds.anm.) motsvarar beredskap (jour) var tredje vecka, dygnet runt i en vecka. När vår sökare piper skall vi alltså släppa allt, oavsett vad vi håller på med och i vilken situation vi befinner oss i, vara på rull inom max 5 min. Oavsett dag (mån-sön, julafton, nyårsafton, valborg, midsommarafton, min egen, min sambos eller mina barns födelsedag osv.) skall vi släppa allt och åka på larm. Detta innebär en oerhört låsning inte bara för mig utan hela min familj.

”Säger härmed (tyvärr) upp min anställning som räddningstjänst i beredskap (RiB) pga. av det nya avtalet RiB17. Känns tråkigt att behöva ta detta beslut efter ca 14 år som deltidsbrandman.

Jag började inte min anställning som brandman för pengarnas skull, utan det var för att göra nytta i samhället, orten och kommunen där jag bor. En bra gemenskap inom kåren och en morot att hålla sig i form var en gång i tiden goda själ nog. Någonstans går dock gränsen för vad som anses vara skäligt och rimligt att offra.

Svensk räddningstjänst lever mycket på oss deltidsbrandmän som är lojala och ställer upp för 3:e man. I dagens samhälle är dock fritiden mer värt, tiden med familjen och min fritid är faktiskt mer värt än de småpengar som vi får i lön. Att vi dessutom får vara med om en hel del tragiska och traumatiska situationer som faktiskt påverkar oss som människa och individ för resten av våra liv. Att vi inte får känna oss bekräftade, värdiga och respekterade från varken arbetsgivare, politiker och vissa fackliga parter gör dock mitt beslut ganska lätt. (Vi ser tyvärr samma problem i samhället inom polis, ambulans och sjukvård)

Efter många års förhoppningar om en positiv löneutveckling blev det nya avtalet som innebär flera försämrade villkor jämfört med tidigare droppen som fick bägaren att rinna över. Bland annat tas Ob-tillägg och bilersättning bort, och tillägget för beredskap under semestern hos sin huvudarbetsgivare sänks avsevärt. Kan inte förstå hur detta gått till! Spelar ingen roll hur vissa parter försöker förklara hur ”bra det nya avtalet är” så går det inte ihop med min matematik. Majoriteten i STORT förlorar avsevärt på det nya avtalet. Alltså en betydlig lönesänkning
i ett nytt avtal. Det är fakta! Men hur är det möjligt i dagens samhälle?

Vi är tagna för givet! Att t.ex. en snöröjare, reparatör eller elektriker med en inställelsetid på 1-5 Tim har betydligt högre ersättning än oss brandmän som skall släppa allt och vara utryckande inom endast 5 min är ju helt otroligt! Det är bedrövligt och skamligt! (Absolut inget illa menat mot er, ni gör ett fantastisk arbete)

Tack för mig!

Följ och gilla oss: